De räddande åkrarna

Text: Johannes Roviomaa
Bilder: Miikka Pirinen

Vi står mitt ute på en havreåker som snart ska tröskas. Platsen ärTomtbacka vid Vanda å i norra Helsingfors. Det är första veckan i september och dagen är varm. På de här försöksåkrarna undersöker Meteorologiska institutet och Helsingfors universitet hur kolet cirkulerar. 

På åkern står en apparat som använder sig av virvelkovariansteknik, eddy covariance. Den mäter bl.a. hur mycket kol marken och växterna lagrar in. Liknande mätapparater finns runtom i landet.

Forskarna och mätstationerna har tillgång till Sentinel 2-jordobservationssatelliter som används i Europeiska unionens program Copernicus. Under sina överflygningar fotograferar de alla åkrar i Finland med två dygns mellanrum och mäter utifrån rymden mängden av assimilerande växter på åkerskiftena. 

Satelliterna ser kanske också Meteorologiska institutets forskningsprofessor Jari Liski, 58, där han rör sig på åkrarna. Han har specialiserat sig på kolets kretslopp i skogar och på åkrar. Från just det här fältet startar han när han terrängcyklar om somrarna och skidar om vintrarna.

Liski är en av de drivande krafterna inom Carbon Action. Arbetet påbörjades 2017 med finansiering från Sitra. Tanken var att koppla samman forskarnas kunskaper, jordbrukarnas praktiska kunnande och företagens resurser med varandra. Målet var att ta reda på hur jordbruksmetoder kan användas för att lagra mer kol i marken. Liski var en av de första forskare som bjöds in att bygga upp ett nytt slag av samarbetsmodell. Under årens lopp har arbetet finansierats med över 50 miljoner euro, berättar Liski.

”Det ovanligt intensiva samarbetet har varit utmärkande för projektet. Också internationellt sett är det exceptionellt, eftersom kolförråden i marken hittills har studerats bara i blygsam utsträckning”, säger Liski.

De som startade projektet tänkte inledningsvis att de skulle bli tvungna att göra en stor kampanj för att tillräckligt många finländska jordbrukare skulle gå med.

”Men när Maaseudun Tulevaisuus hade skrivit om projektet gick det bara några få dagar, så hade vi redan 108 gårdar på vår lista – och alla var frivilliga”, drar sig Liski till minnes.

Nu har forskarna samlat in data från åkrarna i fem år. Gårdarna delades in i två grupper. På 20 gårdar togs det jordprov en gång om året. Resten av de medverkande skickade in prover för analys när projektet inleddes och avslutades. Åkrar som fortsatte att odlas på sedvanligt sätt jämfördes med åkrar där man började med kolinlagrande jordbruk. Försöksskiften som var 1,5 hektar stora analyserades för att hitta lösningar med vars hjälp det går att begränsa klimatförändringen och förbättra markens odlingsskick. 

För materialinsamlingen har Tuomas Mattila som är både forskare och jordbrukare svarat. Han är teknologie doktor och pionjär i Finland på området regenerativt jordbruk. Inom det regenerativa jordbruket lagrar man kol samtidigt som man skyddar mångfalden. Det handlar om ett slags samarbete mellan människorna, naturen, växterna, djuren och mikroberna. Sådant var jordbruket förr, innan de industriella gödsel- och bekämpningsmedlen togs i bruk i allt större skala efter andra världskriget. 

I Carbon Action skräddarsyddes odlingssättet för varje jordbrukare. Det beror på att skillnaderna i fråga om marken och de tidigare odlingsmetoderna var stora runt om i Finland. 

En stor fråga var också hur jordbrukarna ställer sig till kolinlagrande jordbruk. Vetenskapliga artiklar har skrivits om just det, och det har varit en viktig del av att skapa en helhetsbild, säger Liski. På det här sättet har naturvetenskaperna kopplats samman med socialvetenskaper och praktiska erfarenheter. 

Jordbrukarna är ett slags “experter på tyst kunskap” som i sitt arbete har observerat åkrarna i årtionden. Under Carbon Action-åren har Liski mött tiotals finländska jordbrukare på deras åkrar och gårdar. Han berättar att åkrarnas skick och framtiden är en gemensam källa till oro hos jordbrukarna. Hur kommer klimatförändringen att påverka odlingen, skördarna och försörjningsmöjligheterna? Näringsgrenen är beroende av näringsämnenas kretslopp, mikroberna och markens odlingsskick. 

Efter hand som arbetet framskred fick jordbrukarna hjälp med kolinlagrande jordbruksmetoder genom bl.a. handböcker, experter och webbkurser. Inom ramen för projektet har det arrangerats tiotals evenemang där sakkunniga och en bred skara jordbrukare har kunnat dela med sig av praktiska framgångar och misslyckanden – drömmar och mardrömmar.

Nu har Carbon Action blivit en förebild som väckt internationellt intresse, och det är läge att sprida information om resultaten till andra länder. 

Liski berättar att det inte handlar enbart om kunskaper utan också om en attitydförändring. Jordbrukarna är intresserade av att deras näringsgren är hållbar, och nu har EU-lagstiftningen och livsmedelsföretagens program för ansvarsfullhet gjort att klimatåtgärderna är ett inslag i vardagen.  

”Jordbrukarna åläggs att tillämpa nya jordbruksmetoder – och i bästa fall förbättrar det här också deras ekonomiska situation”, säger Liski. 

Tavastehusfödda Liskis forskarbana som började vid Helsingfors universitet på 1990-talet har via Europeiska skogsinstitutet EFI och Finlands miljöcentral fört honom till ledande uppgifter vid Meteorologiska institutet. I oktober i år blev han chef för Meteorologiska institutets största verksamhetsgren, programmet för klimatforskning, som sysselsätter omkring 200 klimatförändrings- och atmosfärexperter. 

”Det är klart att de lugna stunderna kommer att vara få hädanefter, så många personer som nu ingår i arbetsgruppen.” 

Liski framhåller att Carbon Action i många hänseenden har varit ett exceptionellt projekt, men ändå bara en del av hans arbete. Vid Meteorologiska institutet forskas det mångsidigt om klimat- och vädersystemet, marken, skogarna, åkrarna, torvmarkerna, permafrosten och rymden. 

Liski kom tidigt underfund med vad som motiverar honom. Som gymnasist skrev han i Hämeen Sanomat att han ville göra något för naturen. 

”Det har hela tiden varit min kompass”, säger Liski. 

Sedan dess har Liski blivit en klimatförändringsexpert som syns i medier och vid vetenskapliga evenemang lika väl som på fältdagar. Han har haft nära samarbete också med politiker och företagsrepresentanter. Ett av de centrala elementen i Carbon Action har bestått just i att bygga upp samarbeten. 

Nästa år blir det tio år fullt för Liski vid Meteorologiska institutet. Under den tiden har forskningen om kolets kretslopp, kolcykeln, tagit gigantiska kliv framåt. De följande åren tänker han ägna särskilt åt skogarnas kolinlagring. Cirkeln sluts: redan vid millennieskiftet räknade han fram kolbalanser för UPM-Kymmene. 

Vårt liv bygger på kolcykeln. I dagens läge är mängden kol som rymmer ut i atmosfären från både åkrar och skogar större än mängden kol som lagras i marken. För alla naturforskare har det varit helt uppenbart hurdana följder dagens jordbruk och skogsindustri har haft för den omgivande naturen och för atmosfären. 

Just därför var de enskilda jordbrukarnas, företagens och statens behov av Carbon Action-arbetet så stort. 

I medierna upprepas ständigt termerna kolförråd, kolbalans och kolsänka. De kan låta invecklade, men på många sätt är de avgörande för det framtida livet på vår planet.  

Med kolförråd menas det hur mycket kol som finns i t.ex. de finländska åkrarna eller skogarna. Kolbalansen beskriver hur stora förändringarna i det här förrådet är. Om kolmängden i åkrarna eller skogarna ökar är kolbalansen positiv, om den minskar är kolbalansen negativ.

Att verifiera allt det här vetenskapligt är ändå inte en enkel match. Inom Carbon Action har det utförts forskning med vars hjälp man kan mäta, verifiera och modellera kolförråden. Matematiker, mikrobiologer, ekologer och experter på atmosfärvetenskap har medverkat. Dessutom har de bästa odlingsrådgivarna i Finland och vetgiriga jordbrukare slagit ihop sina krafter.  

Nu vill man börja tillämpa de vetenskapligt verifierade jordbruksmetoderna i större skala.

Marken kan liknas vid ett bankkonto från vilket vi tar ut mer medel än vi hinner sätta in. Globalt försvinner årligen över 12 miljoner hektar odlingsjord, bl.a. på grund av erosion. Om man tänker sig att det här tempot fortsätter i 100 år skulle det betyda att en åkerareal som är nästan lika stor som den som nu odlas inom EU far sin kos.

Därför är det enormt viktigt att ha omsorg om marken, vars odlingsskick påverkas av användningen av industriella gödsel- och bekämpningsmedel, klimatförändringen och det krympande livsutrymmet i naturen. På forskarspråk heter det att matproduktionen är utsatt för polykriser där hot av olika slag förstärker varandras effekter. 

Förlusten av biologisk mångfald drabbar hav, åkrar och skogar. För närvarande utarmas ekosystemen snabbt överallt i världen. 

Webbpublikationen Long Play publicerade i oktober ett reportage där ett internationellt reporternätverk undersökte förlusten av biologisk mångfald i Europa. Journalisterna inom samarbetsprojektet Green to Grey analyserade tusentals satellitbilder med hjälp av artificiell intelligens. Det visade sig att natur går förlorad i större omfattning än man har känt till. 

“Turkiet, Polen, Frankrike och Tyskland är värst i Europa på att förstöra den biologiska mångfalden. Men när mängden biologisk mångfald som gått förlorad ställs i proportion till invånarantalet stiger Finland till andra plats på listan”, skriver arbetsgruppen.

Vad kan vi berätta om de forskningsrön Carbon Action resulterat i? Åtminstone att åkrar där artrikedomen är stor ackumulerar mer kol än artfattiga åkrar. 

”Spannmålsåkrarna lagrar kol effektivare när bottengrödor som kan fortsätta att assimilera långt in på hösten används”, berättar Liski. 

Carbon Actions främsta mål har varit att förbättra åkerjordarnas förmåga att lagra kol. Odlingssätten spelar en avgörande roll för om kol lagras i marken eller inte. Projektet utvisar att kolcykeln går att bemästra på många sätt inom åkerbruket.  

Inom Carbon Action har man också skapat nya mätverktyg. Teknik som utvecklats vid Tammerfors universitets enhet för fotonik gör det möjligt att mäta kolmängden i mark direkt på åkern med hjälp av laser. Apparaten är liten och lätt att transportera. 

Liski berättar att alla centrala partner i Carbon Action nu har funnit varandra – och att modellen också kan exporteras. Den teknik som enheten för fotonik utvecklat var “som den saknade pusselbiten i forskningsekvationen”.

”Det här är lösningen på en av de största flaskhalsarna: dyra och arbetsintensiva laboratoriemätningar. Kring den nya tekniken har det nu bildats ett uppstartsföretag som samarbetar med internationella livsmedelsjättar,” säger Liski entusiastiskt.

Kombinationen av Meteorologiska institutets beräkningssystem och uppstartsföretagets fältmätningar erbjuder företagen ett verktyg för kontroll av att åtgärderna verkligen har effekter.

Finland är en ganska så liten stat i nordöstra Europa av vars yta ungefär sju procent används till jordbruk. Av tradition är det den koncentrerade handeln som haft makten i Finland. 

Enligt Liski finns det också fördelar med små stater. De kan vara testningslaboratorier där man prövar på allt möjligt – och förhoppningsvis kan lösningarna också göras kända i resten av världen. I Finland är det inte svårt för tjänstemän, forskare och företagsledare att bänka sig vid samma bord. 

Jari Liski litar på att i synnerhet företagen kan spela en viktig roll när det gäller hurdan den framtida matproduktionen blir. Att åstadkomma politiska beslut går ofta trögt, men företag kan lägga om sin verksamhet i raskt tempo. Ett kapitel för sig är finansinstituten som är intresserade av hur åkrarna mår, eftersom de avgör till exempel möjligheten att få säkerheter vid lån. 

”Företagen har stor inverkan på vad jordbrukarna gör. Och det görandet måste baseras på bästa möjliga vetenskapliga rön”, säger Liski.

En av de viktigaste förändringarna under de åtta Carbon Action-åren har varit att EU-lagstiftningen stramats åt. Ansvarsredovisning och transparens är krav som ställs på livsmedelskedjan. 

”Nu kräver också firmorna att jordbrukarna tillämpar metoder som begränsar de negativa klimateffekterna,” förklarar Liski.

Liski berättar som exempel att Valio har varit en föregångare i Finland. Tusentals av Valios mjölkproducenter har utbildats i hur man strävar efter koldioxidneutralitet. 

Liski påminner om att Carbon Action bara är en början. 

”Med forskningens hjälp jobbar vi för att saker och ting ska gå åt rätt håll. Det kan leda till en väldig omställning inom t.ex. 50 år. Dit är det långt, men målet är värt mödan.” 

För att en klang av räddning ska ljuda från åkrarna. 

I reportageserien Östersjöns räddare dyker vi ner under ytan, besöker Finlands största privata marina skyddsområde, åker traktor med en jordbrukare, reser med ett lastfartyg och pratar med en miljökonstnär och företagare.

Johannes Roviomaa är journalist, manusförfattare och gästforskare vid Arktiska centret. Han valdes år 2024 till Årets frilansjournalist. För tillfället arbetar Roviomaa på en bok om den finländska matproduktionens framtid tillsammans med journalisten Hanna Nikkanen, Mikko Pelttari och fotografen Touko Hujanen.

Miikka Pirinen (f. 1985) är dokumentärfotograf och arbetar för finländska och internationella kunder. Han har sex gånger fått pris i tävlingen Årets pressbilder. Pirinen har dokumenterat arbetare inom den fossila gruvindustrin som en del av Likainen työ (Smutsigt arbete) (Like, 2023), en fackbok om rättvis omställning.