Från (Å)land till Östersjön – Ann Nedergård arbetar för renare vatten

Vattnet börjar på land

Ann har länge arbetat för att förbättra vattenkvaliteten på Åland. Som projektledare vid Ålands Vatten arbetar hon med vattenskydd på land, i synnerhet med frågor som rör jordbruket.

Det som händer på land påverkar vattnet. När regn faller över åkrar kan kväve och fosfor sköljas ut via till diken till sjöar och vidare ut i Östersjön. Där bidrar näringsämnena till övergödning, algblomning och syrebrist på bottnarna.

Övergödningen i den åländska skärgården har ökat under lång tid. En del av belastningen kommer från luftburna ämnen som till stor del orsakas av t.ex. trafik, sjötransport, industri och energiproduktion utanför Åland. Denna belastning är svår att påverka. Vad som i större utsträckning går att påverka är de lokala utsläpp som kommer från bland annat avlopp, industri, fiskodling, jord- och skogsbruk.

Undersökningar visar tyvärr också att vattenkvaliteten i åländska sjöar har försämrats. Eftersom flera av sjöarna används som vattentäkter handlar vattenskydd inte bara om havsmiljön, utan också om framtidens dricksvatten på fasta Åland.

Östersjöfondens Ålandspris

Att förena kunskap om vattenmiljön med lantbrukarnas erfarenheter och vardag är ett sätt att säkra hållbara och lönsamma lösningar. Genom långvarig kunskapsspridning och samarbete har Ann gjort vattenfrågorna relevanta och intressanta för jordbrukare, men även för en större allmänhet.

Vid Östersjöfondens Baltic Sea Awards i Mariehamn den 2. oktober 2026 uppmärksammades hennes långvariga arbete för vattenfrågorna där hon tilldelades Östersjöfondens Ålandspris 2026.

Vattenkvaliteten på Åland väcker blandade känslor hos Ann: “Jag är hoppfull och tror på bättring men jag är också oroad över att det inte görs mer trots att vi känner till fakta. Ett annat orosmoln är internbelastningen, den fosfor som finns i bottnarna som läcker ut när det blir syrebrist.”

Jordbruket är en del av lösningen

Jordbruket är en viktig del av det åländska landskapet, men även en central del av arbetet för renare vatten. Målet är inte bara att minska mängden näringsämnen som når vattendragen, utan att ta vara på de resurser som redan finns i marken.

Kunskap och nyfikenhet är en bra början. Det finns en hel del som jordbrukare kan göra. Ann nämner en guide som Ålands Vatten tog fram för ett par år sedan. Guiden innehåller tips på vad alla kan göra för att minska näringsförlusterna. Vid gödsling kan man exempelvis tänka på att göra det på ett sätt och vid en tidpunkt som ger grödan bra förutsättning att ta upp näringen. 

Våtmarker som naturens egna reningsverk

En åtgärd för renare vatten är att anlägga våtmarker och dammar i odlingslandskapet. De kan fånga upp näringsämnen innan vattnet från land når sjöar och hav. I våtmarkerna kan bakterier under syrefattiga förhållanden omvandla nitratkväve till kvävgas som återgår till atmosfären. Därtill sjunker fosforhaltiga partiklar till botten. Våtmarkerna blir på så sätt en naturlig del av landskapets vattenrening.

För att våtmarkerna ska fungera väl behöver de planeras utifrån omgivningens och gårdens förutsättningar. Vattnet måste få tillräckligt lång uppehållstid för att näringsämnen ska hinna avskiljas. Rätt utformade kan våtmarker både bidra till bättre vattenkvalitet och skapa livsmiljöer för växter och djur.

Vi frågar vilka möjligheter det finns att skapa fler våtmarker på Åland och vad som krävs för att fler markägare och lantbrukare ska vilja satsa på dem. Ann svarar: – Jag tror att det finns ett intresse för våtmarker och så kallade kombidammar hos många. Intresset har också ökat eftersom fler och fler tittar på möjligheten till bevattningsvatten. Vad gäller den frågan finns det synergieffekter att hämta, men därtill behövs det både en rådgivningsfunktion och möjlighet till finansiellt stöd.

Från kunskap till handling

För Ann Nedergård är vattenskydd inte en uppgift som en enskild människa eller aktör kan lösa på egen hand. Det krävs samarbete mellan lantbrukare, markägare, myndigheter, vattenproducenter och andra som påverkar eller är beroende av vattenmiljön.

Det är också en fråga om att se hela kedjan: från näringsämnena i åkermarken till kvaliteten i de åländska sjöarna och slutligen Östersjön. Åtgärderna på land kan verka små var för sig, men tillsammans kan de bidra till att hålla kvar värdefulla näringsämnen där de gör nytta och minska belastningen på våra vatten.