Arrendeåkrarna i skick – nytta av gott odlingsskick för både markägare och odlare

Om åkern är i gott odlingsskick ger den inte bara bättre skördar, utan kan också öka både arrende- och försäljningsvärdet. Det här betonade Siri Taalas, projektchef på Baltic Sea Action Group, i sitt anförande. Hon lyfte dessutom fram att god markhälsa också stärker livsmedelssäkerheten och skapar betydande miljönytta.

Alla talare på webbinariet betonade att öppen dialog är nyckeln till ett lyckat samarbete mellan markägare och odlare. Det är viktigt att parternas önskemål kommer fram redan vid förhandlingarna om arrendeavtalet. Regelbundna diskussioner under arrendetiden är också till stor nytta.

Behov av skötselåtgärder på arrendeåkrar

I paneldiskussionen deltog fyra sakkunniga med olika perspektiv på skötsel av arrendeåkrar: Netta Leppäranta, ledande sakkunnig i växtproduktion på ProAgria Etelä-Suomi, Veli-Pekka Aila, jordbrukare på Aila-Korpela gård, Eija Hagelberg, specialsakkunnig på miljöministeriet, och Kimmo Collander, verksamhetsledare för Jordägarnas förbund och arrendegivare.

Netta Leppäranta betonade att det viktigaste vid skötseln av arrendeåkrar är att vattenhushållningen fungerar. Enligt hennes erfarenhet finns det mycket eftersatt underhåll i dräneringssystemen, där utloppsrören inte alltid går att hitta och kantdiken kan ha vuxit igen.

Veli-Pekka Aila byggde vidare på hennes resonemang och påpekade att man inte kan utgå ifrån att täckdikningen är i skick bara för att den en gång har utförts. Den måste kontrolleras regelbundet och ges det underhåll som behövs.

Både Leppäranta och Aila lyfte dessutom fram att markpackning ofta är ett stort problem. När marken packas av tunga maskiner får grödornas rötter svårt att växa och utrymmet för vatten och syre i marken minskar. Även lågt pH och brist på viktiga näringsämnen är återkommande utmaningar som försämrar åkrarnas produktionsförmåga.

Vem ska betala skötselåtgärderna?

Jordbrukaren Veli-Pekka Aila lyfte fram att arrendatorn ansvarar för att åkern hålls i lika gott skick som den var i vid arrendets början. Men när större åtgärder görs på åkern, till exempel dikning, ökar markens värde, och då är det markägaren som bör stå för kostnaderna. I praktiken är det ofta enklast att odlaren utför arbetet, men kostnaderna bör diskuteras och fördelas rättvist.

Eija Hagelberg från miljöministeriet uppmuntrade parterna att vid behov anlita en oberoende expert för att få en objektiv bedömning av markens skick. En sådan kartläggning kan ge klarhet i vad som behöver göras, vad som borde förhandlas om och vad som ska skrivas in i arrendekontraktet.

Arrendegivaren Kimmo Collander berättade att hans åkrar inte hör till de mest bördiga utan på sina håll är de steniga och på andra håll blöta. Han menade att det är viktigt att markägare har realistiska förväntningar på arrendeinkomster.

Skriftliga arrendeavtal lönar sig

Jurist Kimmo Tammi från MTK gick i sitt anförande igenom arrendegivarens och arrendatorns rättigheter och skyldigheter och svarade på deltagarnas frågor om arrendekontrakt.  

Tammi uppmuntrade till att upprätta skriftliga arrendekontrakt. Då vet båda parter exakt vad man kommit överens om, vilket förebygger konflikter. Alla villkor bör skrivas in i avtalet. Det som man inte uttryckligen har kommit överens om regleras enligt jordlegolagen.

Muntliga avtal är tillåtna enligt lagen, men om en tvist uppstår kan det vara svårt att bevisa sin ståndpunkt.

Arrendegivarens skyldigheter

Tammi betonade att besittningsöverlåtelsen är bindande när åkern arrenderas ut. Det innebär att allemansrättens rättigheter och begränsningar också gäller för markägaren. Till exempel måste markägaren be om arrendatorns tillstånd om han vill köra upp ett skidspår på åkern med motorfordon under vintern.

Om markägaren känner till begränsningar i hur åkern får användas, till exempel myndighetsbestämmelser eller om tidigare åtgärder kan påverka valet eller säljbarheten av grödan, bör han informera arrendatorn om detta. Kimmo Tammi menade att det vore bra att införa en praxis med en åkerjournal som alltid följer med åkern. I journalen kan jordbrukaren anteckna åtgärder som har gjorts på åkern och som kan vara viktiga för nästa odlare att känna till. Om det finns en enskild väg med ett väglag kan det uppstå avgifter. Dessa är det alltid markägaren som ansvarar för, om inget annat har avtalats.

Arrendegivarens möjligheter att häva avtalet

Arrendegivaren kan häva arrendeavtalet om arrendatorn har försummat att betala arrendet eller om arrendatorn i väsentlig grad har försummat sin skyldighet att underhålla arrendeområdet. Till exempel upprepade brister i den lagstadgade bekämpningen av flyghavre kan uppfattas som en väsentlig försummelse. Villkoren för att häva avtal regleras i jordlegolagen.

Tammi påpekade att ett arrendeavtal fortsätter att gälla även om markägaren avlider, då det blir dödsboet som binds av avtalet. Arrendeavtalet gäller också om åkern säljs. Parterna kan ändå välja att ta in uppsägningsklausuler i avtalet som anger i vilka situationer det får sägas upp. Sådana klausuler kan utformas ganska fritt och kan till exempel omfatta försäljning av åkern eller markägarens frånfälle.

Fördjupa dig i ämnet

Sammantaget visar webbinariet att välskötta arrendeåkrar kräver både kunskap, investeringar och ett gott samarbete. När markägare och odlare delar information, förhandlar öppet och kommer överens i tydliga avtal skapas de bästa förutsättningarna för att åkern ska hållas i gott skick år efter år.

Vill du fördjupa dig ytterligare? Se inspelningen av webbinariet med svensk textning för mer nyttig information om både skötsel av arrendeåkrar och upprättande av arrendeavtal.