Långsiktiga avtal och fungerande dialog bakom lyckade arrenden 

Odensnäs gård ligger på Degerölandet, en holme nära Ekenäs centrum. Här i skärgården är åkerarealerna små, skiftena oregelbundna och bergiga. Jordarterna varierar: på samma skifte kan förekomma både gammal sjöbotten och lätta jordarter.  

Trots att Thomas Lindholm brukar många skiften, ligger de alla inom en radie på cirka tio kilometer från gårdscentrum. En del av de arrenderade åkrarna ägs av pensionerade jordbrukare, andra av personer som ärvt marken utan bakgrund som bonde.  

Arrendeavtalen omfattar som minst 1 och som mest 70 hektar. I växtföljden ingår spannmål, oljeväxter och ärter. 

Helst ingår Lindholm tioåriga arrendeavtal. Han utgår från ProAgrias modellavtal, och modifierar det för att passa det aktuella arrendet. I avtalet beaktas att arrendet sträcker sig över flera stödperioder, som i regel är ungefär fem år. Arrendepriset är bundet till stödnivån. 

– Om stödnivån höjs eller sänks med mer än tio euro per hektar påverkar det arrendepriset, som då antingen stiger eller sjunker, förklarar Lindholm.   

Dialog och rättvisa villkor  

Lindholm talar för fair play, och jämför åkerarrende med att hyra en bostad: en fin bostad har högre hyra än en i sämre skick. Dessutom faller det på ägaren att stå för reparationskostnaderna. 

– Hyr man en bostad utgår man som hyresgäst att duschen fungerar. Om så inte är fallet ska det påverka hyrespriset, och större reparationer som att kakla om hela badrummet står ägaren för. Väljer du sedan att tvätta fönsterna eller inte är det din sak. 

För ett skifte med hög bördighet, bra dränering och goda förutsättningar är Lindholm beredd att betala ett högre årligt arrende än för en åker i sämre skick. Innan arrendepriset bestäms granskar han alltid åkern, helst tillsammans med markägaren.  

– Vi tittar tillsammans på i vilket skick åkern är och vad som borde åtgärdas. Är dräneringen bristfällig? Hur är kalkningen skött? Ser vi problem, diskuterar vi hur de ska lösas. 

Lindholm ser dialogen mellan markägaren och lantbrukaren som A och O för ett lyckat samarbete.  

– Du som arrenderar ut ser saken på ett visst sätt, och jag kanske på ett annat. Så vi åker ut till åkern och pratar kring våra två olika sätt att se på saken. Det är enklare att diskutera när båda ser situationen på plats och ställe. 

Också under arrendetiden tycker Lindholm det är trevligt om markägaren är engagerad och visar intresse för vad han gör på åkern. 

Separata avtal  

Som arrendetagare vill Lindholm jobba långsiktigt, och behöver långa avtal för att våga satsa. 

– Priset är viktigt, men man får inte glömma bort i vilket skick åkrarna är, för det har betydelse för vad och hur jag kan odla på åkern och på skördeförväntningen. Ur markägarens synvinkel är det förstås bra att få åkern utarrenderad till ett högt pris, men om den förfaller på grund av dåligt underhåll värmer det höga priset bara för stunden, när åkern i långa loppet tappar i värde. 

I många år har han ingått separata avtal för det årliga arrendet och för grundförbättringar. 

– Jag tycker det är rimligt att markägaren deltar i grundförbättringskostnaderna. Täckdikar du en åker har du jättestor nytta av det i 20–30 år, betydligt längre än de tio år arrendeavtalet gäller. 

Som grundförbättringar räknar Thomas just täckdikning, men också grundkalkning och rensning av bäckar eller utfallsdiken, medan underhållskalkningen är något som arrendetagaren ensam står för som en del av normal odlingspraxis. Grundkalkning görs när markens pH-värde behöver höjas betydligt, till exempel på en åker som legat i träda. Då används större kalkgivor. Underhållskalkning utförs regelbundet för att bevara ett redan bra pH-värde, med mindre givor på cirka 3–6 ton kalk per hektar. 

– Varje grundförbättringsprojekt är ett eget projekt. Jag är inte kategorisk, utan diskuterar med arrendegivaren och förhandlar fram en lösning som vi båda är nöjda med. 

I praktiken går grundförbättringsprojektet till så att Lindholm ansvarar för att det genomförs, har kontakt med planerare och entreprenörer och ansöker om eventuella investeringsstöd. De resterande kostnaderna täcks av Lindholm och markägaren enligt överenskommelse. 

Det viktigaste för honom är att åkerns vattenhushållning är i skick. 

– Jordbruket är ett stort pussel och alla åtgärder är viktiga, men vattenhushållningen tycker jag är viktigast. En jämnare upptorkning gör att jag kan komma ut på åkern tidigare på våren utan att åkermarken skadas och packas. 

Han tar åter till en analogi om hus: 

– Det är ingen idé att måla väggarna när taket läcker, man får fixa taket först.   

Text: Anna Kujala